Primary tabs

Del 1 (av 2). Bättre vård med egenmonitorering för patienter med kroniska sjukdomar

Så många som varannan svensk har en eller flera kroniska sjukdomar. Behandlingarna av dessa sjukdomar kräver en mycket stor del av sjukvårdens resurser som skulle kunna användas på bättre sätt. Exempelvis är många uppföljningsmöten i praktiken onödiga eftersom man ofta bara konstaterar att ’allt är bra’. För andra patienter räcker å andra sidan inte de regelbundna kontrollerna till, utan de behöver mer kontinuerlig uppföljning och korrigering av sina behandlingar. Samtidigt är dessa patienter inte tillräckligt sjuka för att ligga på vårdavdelning. De här patienterna skulle förbruka mindre vårdresurser totalt sett om de fick kontinuerligt stöd med att följa upp sitt hälsoläge via primärvården. På så sätt skulle många skov kunna förebyggas och dämpas, som annars skulle leda till akutinläggningar och vårddygn på slutna specialistavdelningar.

Allt fler inser nu att egenmonitorering är en viktig pusselbit för att klara åtagandet och faktiskt samtidigt öka kvaliteten och effektiviteten i vården för många patient- och diagnosgrupper.

Vad är egenmonitorering?

Egenmonitorering gör det möjligt för en patient att själv regelbundet mäta sina olika medicinska värden och att meddela dessa automatiskt och kontinuerligt till sjukvården. Det kan exempelvis handla om att mäta blodtryck, puls, blodsocker, syresättning, andning, EKG, fysisk aktivitet och vikt.

Mätningarna görs med hjälp av appar och enkla medicinska mätare som man antingen har i hemmet eller bär på sig. De är kopplade till en smartphone så att patienten kan följa sin hälsoutveckling kontinuerligt och optimera sin egenvård, något som brukar vara mycket uppskattat av patienterna själva. Patienten kan också kontakta vårdpersonalen via chattfunktioner i sin mobil och diskutera sina värden och få akut hjälp när så behövs.

Den episodiska och reaktiva vården fungerar inte för kroniska sjukdomar

Vården av kroniskt sjuka är episodisk och reaktiv, det vill säga sjukvården sätts in när patienten har ett märkbart besvär och man gör uppföljande kontroller av patienten en till två gånger per år. Det innebär att vården inte löpande följer vare sig sjukdomarnas eller patienternas utveckling utan bara reagerar när patienten klagar på uppkomna besvär. Med digital egenmonitorering kan vården istället bli kontinuerlig och preventiv, det vill säga följa patienternas hälsostatus löpande för att förebygga att hälsan försämras. Detta arbetssätt ger nya möjligheter att organisera och fördela arbetet på nytt sätt i både tid och rum.

Med egenmonitorering kan vården bli kontinuerlig och proaktiv

Till skillnad från dagens episodiska vårdsystem kan mätvärden från patienterna göra så att de själva, deras närstående och vården kan larmas om deras värden försämras eller om ett skov är på gång, samt få möjlighet att direkt koppla upp sig till en sköterska för att få hjälp.

Med egenmonitorering kan individen ta större ansvar för sin behandling

Många patienter med kroniska sjukdomar vill vara mer engagerade i sin vård och efterlyser stöd och verktyg för det. Vi ser en organiserad egenvård med digitala stöd som det allra viktigaste sättet att förbättra trygghet, hälsa och livskvalitet för patienter med kroniska sjukdomar, samtidigt som det gör att vården kan arbeta effektivare.

Nyckeln till detta är egenmonitorering, dvs. där patienten monitorerar sig själv, vilket är en förutsättning för både egenvård och prevention. Kontinuerlig egenmonitorering skapar personliga hälsodata och möjliggör uppföljning mot individanpassade mål. 

Nyttor med egenmonitorering

För patienter 

  • Stärker patientens möjlighet att vara delaktig i sin egenvård, att förstå sin egen situation och sina möjligheter att påverka den.
  • Ökar tryggheten genom att kunna ha egen kontinuerlig koll på sin hälsa och sjukdomsstatus.
  • Ökar benägenheten att följa den egna behandlingen när patienten ser att effekterna leder till resultat och upplever att systemet och vårdpersonalen följer upp och stöttar.
  • Färre akutinläggningar och färre rutinbesök i vården ökar möjligheten att leva ett normalt liv.

För närstående

  • Trygghet i att kunna följa sin närståendes hälsa och veta att man får larm vid akuta lägen.
  • Ökad delaktighet med möjligheter att stötta patienten baserat på dennes översikt och inkommande larm.

För sjukvården

  • Vårdpersonalen kan hantera fler patienter samtidigt på bättre och tryggare sätt med individuellt behovsstyrda insatser. Kontinuerliga dataströmmar från patienten till ett beslutsstöd tillhandahåller information om hur vårdinsatserna bör prioriteras.
  • Färre fysiska patientmöten när de baseras på patienternas individuella behov. Detta är särskilt fördelaktigt om syftet är att minska onödig smittspridning.
  • Färre akutinläggningar genom tidig upptäckt av försämrade värden och därmed möjligheten att sätta in preventiva insatser samt avgöra om det krävs ambulans eller hembesök eller räcker med egenvårdsråd.
  • Patientens ökade möjligheter att ta ansvar för sin egenvård och det faktum att patienten provtar sig själv avlastar vården.
  • Underlättar samverkan mellan vårdgivare (region och kommun).

I del 2 tar vi upp några av de utmaningar man kan ställas inför med att införa egenmonitorering. Vi berättar även om nyckelfaktorerna för en framgångsrik implementering.