Omställning genom digitalisering – hur långt har vi kommit? Insikter från Almedalsveckan 2025

Med lite perspektiv och reflektion efter årets Almedalsvecka så är min uppfattning att bilden av hur långt vi har kommit i vår digitala omställning varierar kraftigt. Vissa uttrycker frustration över att så lite har hänt, medan andra betonar att vi faktiskt gör goda framsteg – om än i det tysta. Många av de initiativ som sker idag är begränsade till enskilda organisationer. Bristen på spridning till andra verksamheter, både inom och utanför den egna sfären, bidrar till känslan av att utvecklingen står still.

Denna upplevelse bekräftas också i vår studie kring förmågan att exekvera på strategier. Resultatet visar stora skillnader i genomförandekraft mellan olika organisationer.

Almedalen – en plats för viktiga samtal

Mitt mål för årets Almedalsvecka var att fördjupa förståelsen för var vi befinner oss på resan mot en förmåga att förutsägbart realisera investeringars avsedda effekter. För att nå dit har jag sökt samtal med människor från olika organisationer, roller och uppgifter – för att tillsammans forma en samlad bild av möjligheter och hinder.

Det som snabbt blev tydligt var en öppenhet och vilja att dela erfarenheter. I denna genuina dialog finns en grogrund för ökat samarbete, särskilt kring att ta emot och tillämpa lösningar från andra. För just detta – att lära av varandra – är något som tyvärr fortfarande sker alltför sällan i vardagen.

Reflektioner kring AI och implementering

AI var i fokus under stora delar av Almedalsveckan, och det blir också en naturlig utgångspunkt för mina reflektioner kring vilka verksamhetsutvecklingsförmågor svenska organisationer behöver. Enligt AI Sweden implementeras endast 13 % av AI-initiativen i faktisk verksamhet. Mina samtal och egna erfarenheter bekräftar denna siffra ganska väl – vi har fortfarande en lång väg att gå.

En avgörande orsak är vår begränsade förmåga att återanvända lösningar och erfarenheter, både inom och mellan organisationer. Här spelar flera faktorer in: ledarskap, budgetstrukturer, juridiska hinder, tidsbrist, kunskapsluckor – och en vanlig föreställning om att "vi gör det bättre själva". Att många väljer att bygga egna lösningar istället för att återanvända befintliga, är i grunden ett ledarskapsproblem som måste hanteras.

Samtidigt är det glädjande att se ett skifte i inställningen till ansvar för införande. Verksamheterna visar allt större vilja att ta ägarskap för både implementering och att säkerställa rätt effekter. Det är ett viktigt steg framåt.

Mål, mätning och lärande i praktiken

En vanlig fråga är hur vi ska mäta nytta – och var vi ska börja. Min uppfattning är att vi inte ska fastna i att hitta den perfekta mätpunkten från start. Det viktigaste just nu är att vi sätter mål, följer upp, lär av processen – och vågar börja, även om allt inte är perfekt. Lärandet sker i görandet.

Framåt – så får vi till verklig förändring

För att skapa förflyttning behöver vi börja med välavgränsade, värdeskapande minitjänster som snabbt ger resultat. Vi måste också integrera AI-utveckling som en naturlig och självklar del av verksamhetsstyrningen – i paritet med andra centrala frågor som budget- och investeringsbeslut.

Vad jag tar med mig hem

En särskild höjdpunkt har varit de evenemang vi haft tillsammans med vår värdfamilj Bengt och Anette på Glädjens Hus, där vi välkomnat kunder och partners till samtal som varit både stimulerande och utmanande. Jag är imponerad av de förmågor och ambitioner som finns i Sverige – men framför allt av viljan att dela med sig, vilket skapar förutsättningar för att vi skall kunna öka takten i utvecklingsarbetet. Ett stort tack till alla som gjorde årets Almedalen minnesvärd. Era insikter bär jag med mig in i sommaren och hösten.

Vi ses och hörs!