Nära samtal och stort ansvar – insikter från Almedalsveckan 2025

Almedalsveckan är mer än ett jobb – det är en plats där viktiga agendor möts i samtal mellan människor. Här är mina reflektioner kring varför CGI:s uppdrag spelar roll för samhället, och varför det är i de nära mötena som verklig förändring börjar.

En plats för samtal som betyder något

Att vara på plats i Visby under Almedalsveckan känns nästan som att kliva in i en stor familjeträff – fast med samhällsfrågor på agendan. Det är inte riktigt jobb, men inte heller semester. Tempot är högt men samtalen är varma, mänskliga och viktiga.

För mig är Almedalen ett "jobb i jobbet". Jag är där som en del av CGI, men framför allt som en medmänniska med ett uppdrag som spelar roll. Jag möts av insikten att vi alla bär på agendor – frågor vi driver, förändringar vi vill se. Det är därför vi går till jobbet varje dag.

Insikter och reflektioner

1. Uppdraget – större än vi kanske inser
   Under veckan slogs jag av hur stort ansvar vi faktiskt har på CGI. Vårt arbete är en förutsättning för att mycket i Sverige ska fungera – från digitala lösningar inom välfärd och kommuner till teknikutveckling i samhällskritiska system. Det är inte bara ett jobb – det är ett uppdrag.
2. När teknik möter människa
   Många samtal jag deltog i kretsade kring teknikens roll i samhället. Men det som gjorde störst intryck var inte systemen i sig – utan mötena mellan människor som ville förstå, samarbeta och förändra. Där föds de idéer som verkligen kan göra skillnad.
3. Personlig reflektion: viljan att bidra
   Jag brottas fortfarande med tanken: Hur kan jag bidra ännu mer till samhället i min roll på CGI? Almedalsveckan väckte en stark vilja hos mig att ta ett ännu större ansvar – att lyfta frågor, driva utveckling och bygga broar mellan teknik och människors behov.

En tydlig riktning framåt

Jag åker hem från Visby med en stark känsla av riktning. Att vårt uppdrag på CGI är viktigt – inte bara tekniskt, utan också mänskligt. Vi har ett ansvar att fortsätta driva utvecklingen framåt, med människan i centrum.

Det jag önskar framåt är fler sådana samtal – nära, nyfikna och med en vilja att förstå varandra. För det är där, i det mänskliga mötet, som förändring verkligen börjar. Det är mitt löfte till mig själv att jag till nästa sommar har hjälpt till att förflytta några av de identifierade frågorna framåt till lösning.